4 år till med en känslokall regering.

Mitt hjärta blöder

jag känner mig

besviken

sviken

utanför

tom

så obeskrivligt ledsen

eller det "normala" livet kanske man kan säga....

Jag har känt mig som JENNY - hon jag inte sett

på flera år. När jag valsat mellan uppåttjacksfyllda

perioder gentemot djävulssvarta nedgångar. Det

är svårt att hitta sig själv då, att liksom börja reda

i det som är och få ordning på livet igen. Men så

kände jag att något hände, då i början av sommaren.

Mina tankar blev klarare, jag kunde fokusera på en

sak i taget. Och jag stod med förvånad min och nästan

handfallen till en början, innan jag började greppa

läget och - LEVA.

Det har hållit i sig, länge nu. Jag har knappt våga

tro på att det faktiskt är sant, men till slut började

jag släppa ner garden, våga så smått släppa in folk

i mitt liv igen. Ge av den kärlek jag bär inom mig,

den styrka jag gärna delar med mig av - då det finns

över. Och känslan av välbehag bara infinner sig. Jag

njuter av mina barn, jag njuter av min man, jag

njuter av mitt LIV.

Den 14:e, alltså nästa tisdag är det dags för möte med

Försäkringskassan. Det är nästan så mina fingrar darrar

när de möter tangentbordet, jag är både nyfiken och

glad - samtidigt som jag är svinrädd och orolig, inför

mötet. Min kurator - den bästa - ska följa med som stöd.

Jag vet inte om det är detta mötet som påverkar eller

om jag bara har en svacka. Sen igår är jag slut, orkeslös

och lite avstängd. Känner mig irriterad och orolig som

tusan. Jag är dock såååå tacksam att jag får sova!

Önskar dock att mina många timmars sömn kunde göra

mig lite piggare på dagen...

Var med mig

Tänk på mig

Finns för mig

Jag behöver

DIG

Tack för att ni finns och vill läsa mina tankar!

vad händer??

Har mått bra så länge och plötsligt

utan förvarning

så känner jag hur kroppen blir tyngre

tankarna mörkare

skrattet ekar tomt och känns påtvingat.

Jag blir rädd och ledsen

allt snurrar fortare och fortare

i en nedåtgående spiral.

FAN!

Idag känns det åt helvete tungt

Jag har sån lust att be någon dra

åt helvete

Säga att dem att sluta trampa på mig

Ibland känner jag mig bara

utnyttjad av varenda

jävel

Trött och energilös

Låt mig vara ifreeeeed!!!

Älska mig

det går upp och det går ner.

Har haft turen med en längre tid

av välmående, att kunna njuta

av de jag har omkring mig och

av sommaren.

I morgon börjar hjärtat att jobba

igen. Det gick för fort - vi som

skulle hinna så mycket.

Om en vecka börjar jag skola in

dottern. Nyss var det ju 6 månader

kvar till dess.

Jag är ledsen, orolig, otrygg, nervös.

Ångesten kommer oväntat och griper

sig tag. Känner mig ensam mitt i allt

det här. Försöker, tro mig jag försöker.

I morgon kommer pappa.

Orolig, förväntansfull.

Vi får se vad det blir

men jag orkar bara inte. Ungarna tar/får all den ynka energi jag har.

Vill dela mina tankar, berätta om mina upplevelser på semestern.

Det var härligt, jobbigt, sorgligt, roligt.... Vet inte heller hur jag

ska kunna fylla på den energi som fattas. Vill åka bort någonstans,

utan barn. Längtar så sjukt mycket efter egen tid med Bosse, men

det verkar inte vara det lättaste att få. Vi hade en natt ensamna på

hotell i Östersund. Från 18 på kvällen till 11 på förmiddagen efter.

Som ni förstår var det mest sömn vi hann med....

Jag är glad att vara hemma

Vill skrika till de som gör så här mot mig, vill vara arg!!!

Var finns min ilska, jag behöver den - nu! Att väljas bort,

att välja bort mina barn - det smärtar så jag kryper ihop

och förblöder i mitt hjärta. Fan fan fan, hur kan du göra

så här mot oss? Din jävla helvetes förbannade IDIOT!!!!!

Det måste få ett slut, det kan inte få fortsätta på detta

viset mer. Jag måste sätta stopp - och det ta mig fan

NU

ni anar inte....

Jag vill bara få

må bättre

kunna andas lätt

tänka enkla,

glada tankar

oftare

än svarta

tunga

Jag vill inte dö

jag vet bara inte

hur jag ska orka

leva