Nu går mesta tiden ut på att sova. Tar mig (oftast kvidande) fram i lägenheten, och ibland ut till bilen för att följa med någonstans - dock

får jag sitta snällt kvar i bilen och vänta medan sambon gör de flesta 

ärendena. Vet ni, att det är SKIT att vara så här!!! Jag som fullkomligt

avskyr att promenera, kan inte med ord beskriva min längtan efter en

rask långpromenad!! Det finns ju en mening med detta också, att jag ska

uppskatta att jag är frisk och har en kropp som - i vanliga fall - fungerar

som den ska. Jag kan med säkerhet säga, att jag har greppat det nu -

kan jag få min kropp tillbaka snart?? Längtar efter bebis...

Idag åkte sonen buss själv från skolan och hem, en resa

på 30 min - jag är SÅ stolt över honom!!!!!

Och över mig själv, att jag klarade mig genom pärsen... :D

Lite Markoolio som är den största idolen hos sonen

och trött, sovit lite och oroligt. Vaknade vid 5, och hade svårt att somna om. Inget ovanligt längre, men det är ändå jobbigt när det händer. Tankar som far runt runt i huvudet, och jag kan inte sortera dem.

En stor ogreppbar sorg som vrider sig i mitt inre. Besvikelsen är stor, och jag vet inte hur jag ska tacklas med den. Val som står framför mig, som jag känner att jag inte kan ta tag i nu. Vill mest fokusera på bebis, samla krafter inför förlossningen. Känner mig så enormt sviken, och ändå osäker på om jag har rätt att döma. Inget som ligger för mig, jag är bara inte den här människan som pekar med hela handen och kapar band utan att tänka. Men hur mycket ska jag kunna acceptera, kunna leva med?

Alkoholism är en sjukdom. Den är behandlingsbar, även om man får leva med den hela livet. Men om den inte accepteras - hur ska den då kunna förändras till något att leva med?  Jag begär att folk ska acceptera den JAG är, ska jag då inte kunna acceptera andra för den DE är? Jag är förvirrad,ömsom slår jag på mig själv - ömsom kan jag inte förlåta det svek som kommer om och om igen.

Jag undrar bara - när kommer du välja mig, sätta mig och oss i första rummet? Kommer du någonsin att göra det? Jag börjar tvivla...

och jag vet inte vad jag ska göra.

Du valde alkoholen framför mig,

och det gör ont.

Vad blir nästa steg för mig?

Vet inte

Ibland önskar jag att jag inte älskade dig så mycket

jag är numera brunett!

Ska bli kul att se om det stämmer...

det där om att "blondes have more fun"

Tror mer på att livet blir vad man gör det till - 

oftast - inte alltid.... 

För ibland försöker jag hur mycket som helst

men livet blir liksom inte mer roligare än vad det är!

men lite värktabletter. Dessa tabletter...

Sitter och läser om de jag äter i FASS - och det känns mörkt.

Vill inte äta medicin mer, ett vanligt tecken när jag börjar

må bättre. Härda ut härda ut...

Hålla ut - orka - pusha mig själv

Jag är trött

så att jag klarar av att stå upp för mig själv i morgon.

Få de att lyssna på vad jag har att säga, 

hjälpa mig med det de kan. 

Jag har så ont nu, det här är tortyr.

Gick till vår fd parterapeut, som numer är MIN terapeut. 

Och det kändes så jävla skönt! Jag kunde svara henne på

vad det är jag önskar få ut av de här samtalen - och det

var först när jag uttalade orden som jag insåg hur sanna

de är. 

1: Jag vill verkligen bearbeta det jag kan angående mina

föräldrar och min barndom. Jag är sjukt less på att ha saker

som poppar upp ständigt, som påverkar mig i mina val i

livet - som hindrar mig att leva fullt ut!

2: Jag vill släppa mina rädslor för att uttrycka de känslor

jag har till andra. Vare sig det är ilska, uppskattning eller

något annat. ALLA känslor är svåra för mig - och det är jag

lika sjukt less på som det i punkt 1...

3: Jag vill ha hjälp att inte känna mig så låst i min relation

till min sambo. Vill kunna hitta vägar till glädjen i livet och

ge mig själv uppskattning - så jag slipper bli besviken över

att inte få det från honom. Tar för jäkla mycket energi -

nu dags att gå vidare.

Tror det var det mesta, men det är schtoooora bitar!

Och jag har kavlat upp ärmarna och känner "sätt igång bara!"

för nu jävlar i mig ska det rensas!!

Sen hur jag känner i morgon, det är en annan sak. Jo just 

det, en till punkt:

4: Försöker leva i nuet, finna glädjen och styrkan i det

som är just nu,och inte grubbla på det som

kanske/eventuellt/möjligenkommer i morgon.

Ett steg i taget