Fattar nog inte hur trött jag kunde bli förrän jag fick barn.

Sömnen är så gott som obefintlig, någon timme här och där.

Det svider i mina ögon, jag har gråten i halsen hela tiden

och hjärtat i halsgropen. Vill bara få sova i en hel natt...

Jo då, jag vet att "det är så", "det går över" osv - men

det hjälper inte mig just nu. För jag är så jävla trött...

Visste inte att jag kunde älska ett till barn så gränslöst

som mitt första. Ofattbar känsla...skrämmande, stor,

läskig ofattbar känsla...

Känner mig så liten just nu, så ni anar inte.