och det är konstigt tyst hemma. Hon har bara funnits knappt 4 veckor i vårt liv, och när hon så inte är hemma känns det så tomt... Kände att det väl var dags att skriva de där mailen som aldrig blir av, blogga om det där som jag ständigt tänker på - men lusten och inspirationen finns liksom inte där. 

Känns också att mycket av det jag skriver här missuppfattas - och det börjar bli lite frustrerande... Kan vara så att min stress och min trötthet gjort att jag inte formulerat mig på det sätt som jag har tänkt uppe i min grötiga hjärna. Har egentligen ingen lust att djupdyka i det heller nu, mest luftar mina tankar antar jag...

Tog kontakt med min nuvarande behandlande läkare för att få hjälp med min ångest, brist på hunger och sömnbesvär. Blev hänvisad till psykakuten som jag inte har det minsta lust att uppsöka. Där får jag väl bara höra att jag kan komma om jag känner för det... Psykvården är totalt skit piss och bajs här i Linkan - kanske så i hela Sverige, vet inte för jag har inte bott i hela Sverige.

Over and out