Trodde inte vi skulle bli ett sådant par. Som ständigt pratar om

lillan skitit, hur mycket hon ätit, har hon kräkts... När jag fick

min första son, var jag ensam i både graviditeten och i det nya

föräldraskapet. Dock kände jag mig så trygg, så fort sonen gnydde

visste jag vad han ville - och mötte upp hans behov, så gott jag

kunde. Nu står vi här, två föräldrar med världens finaste lilla tjej

- och har inte en aning om vad hon vill. De första två veckorna

har jag fått brottats med en obeskrivlig ångest. Ångest för att

inte få sova, inte ha nog med mjölk, inte våga röra mitt eget

barn på det sätt jag önskar. För att jag är livrädd att hon ska

börja skrika. När jag ammade helt, vågade jag knappt prata i 

hennes närhet, för så fort hon hörde mig - började hon skrika

och ville ha mat. Jo då, min nya identitet var matmaskin nummer 1.

Upptäckte en ny sida hos mig, som var ängslig, orolig, nervös -

och jag fullkomligt avskydde den sidan! Så säker som jag kände

mig i min roll som mamma med Mattias - lika osäker har jag känt

mig nu, när jag blivit mamma igen. Allt är nytt, och orken jag

hade första gången vill inte infinna sig. Är det för att jag är äldre,

för att jag är sjuk, är det nåt fel på mig? Lite har det börjat släppa,

började nog i förrgår. Kan höra Felicia gråta, utan att få känslan

av att vilja springa iväg och känna hur min kropp drar ihop sig till

en enda stor knut. Jag kan pussa och gosa med henne, på ett sätt

jag inte klarade av i början. Så något händer under vägen, och

det känns så klart lättare. I natt kunde jag också sova, från 22 till

06! Detta kan vi göra för att hon inte helammar, och vi tar en natt

var. Trött är jag ändå, men tror jag kan behålla mig relativt klar

för att vi kör så här. Frågan är då, vad gör vi om Bosse får jobb?

Eftersom min läkare vägrar sjukskriva mig, måste jag ta ut fp, och

Bosse börja stämpla. Jag vill bara ha en lugn och trygg tillvaro

nu, och det existerar inte! 

Men jag har två friska barn, och tro mig - det värdesätter jag

mer än något annat.

Kraft och kärlek till er alla - från en trött morsa