Dags att ta itu med farsan då. Han har fortfarande inte kommenterat det mail jag skrev till honom i julas, ang hans brutna löfte till sitt barnbarn. I förrgår ringde han och talade in ett meddelande på telesvar. Han ville veta hur det ska bli med dop i sommar, för de tänkte planera in det på sin semester. Den natten låg jag och grubblade, grät lite över den ilska och besvikelse jag känner inför min far. Men förmodligen främst över den frustration jag känner över att han än idag kan påverka mig på det sätt han gör! Jag är snart 35 och skulle verkligen vilja komma över all besvikelse gällande honom, det som hände under min barndom. Men jag vet inte hur! Och det jag sa till mig själv när min son föddes - att om min pappa skulle svika honom som han svek mig, då skulle han inte få träffa sitt barnbarn mer. När ska jag inviga det löftet? Och hur ska jag kunna nå fram till pappa utan att han a) stänger av, b) kallar mig galen c) jämför mig med min morsa...Känner mig ibland som i en rävsax - jag kan inte ta mig ur situationen utan att gnaga av mig ett ben - och det gör ju så jävla ont!

Tur jag har min samtalskontakt, detta kommer jag göra mitt bästa för att arbeta bort - så snart som möjligt!!

 

TessanPrinsessan

2 april 2009 15:02

A) Hans förlust B) Han har fel C) Be honom gå i terapi, har han inte kommit över henne ännu så vem är det som står på ruta noll i livet? ;)
Ja jag förundras också över hur liten man ibland känner sig trots att vi fyller 35! Back to barndom direkt fan (som Ronny å Ragge skulle sagt) när känslorna drar en i håret tills man snällt följer med och står där med stora ögon och känner sig som 8 år igen med nyskrapat knä och snor under näsan av all gråt..
Jag förstår att du till varje pris vill undvika smärtan i detta men enda sättet att få svar, för dig att kunna gå vidare är att möta den och plöja DIN väg rakt igenom den, jag kan inte lindra den men jag finns där för varje steg du tar.
Kramar!

http://theresia.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

dags att ta ett steg tillbaka. Fundera på om/vad jag ska lära mig av det som bidrog till senaste depressionen. Så länge som det höll (har hållit) i sig, har jag nog inte varit med om sedan jag blev sjuk. Stress - funkar inte, jobba - funkar relativt ...

Vill inte vill inte vill inte... Stretat emot med näbbar och klor, vill inte in i det tunga svarta sörjiga! Det har varit bra SÅ länge nu - jag har verkligen älskat att gå till mitt jobb, vara med mina barn, med gubben. Så kommer det en känsla, n...

Skrev ett långt inlägg, som inte hamnade på FB. Så vi försöker igen!   ...

Så är de igång igen, mina små hjärnceller. Små - men o så många... Ännu en gång kan jag konstatera att jag är på väg att köra på för fort, och har hastigt fått dra i handbromsen. Denna gång kändes det ganska tidigt att något var på g, men jag v...

Livet är lite tyngre idag. Trött så jag somnar sittandes i soffan. Tror ändå det blir bättre...    ...