Eller glädjens förvirring? Snurrig känner jag mig i alla fall, förstår inte hur allt som bara gick tungt, tungt, trögt - helt plötsligt bara flyter på... Pratade med Försäkringskassan igår. Det intyg som skickats in av min läkare (pga av MIG, annars hade intyget legat kvar på hans skrivbord än idag...), gick igenom och de kommer godkänna mig som sjukskriven på 100%. DOCK visade det sig att min handläggare har försvunnit, slutat, avskedats - you name it - men ingen information har kommit fram till mig kring det. Nu har jag en "tillfällig" handläggare. Det visade sig också att den ersättning jag skulle få för resan jag gjorde till Kalmar i juni, ännu inte har behandlats. Min gamla handläggare sa att han skulle skicka papper som jag bara skulle skriva under. Min nya handläggare säger att det måste jag skicka in en begäran om först, där jag skriver om vilka utgifter jag haft! What a mess!!! Men, om nu allt går som det ska - kommer jag att få ut hela min ersättning, och "godkännas" som sjukskriven på heltid igen. Jag kan nog inte riktigt tro på det, förrän jag får papper om det. Och vet ni vad det innebär - jo, att jag kan betala tillbaka pengarna jag lånade! Plus en del småskulder, SAMT lägga undan pengar till julklappar och julmat.  

Kanske det kan få flyta på för mig nu också ett tag...så jag kan spara på den lilla energi jag har, så att jag kan pytsa ut till mina nära och kära. Jag saknar det, och jag saknar mina vänner så in i bängen... Kram till er!