Ett inslag i sjukdomen som jag på vägen lärt mig att bemästra rätt bra, utan att ta en massa tabletter. Märkte att den medicin jag fick bara lindrade tillfälligt, och sedan kom ångesten tillbaka ännu kraftigare. Så jag började komma på saker som kunde få bort ångesten. Skriva mail/blogg, se en rysare (som man blir riktigt rädd av och glömmer bort det som skrapar och river på insidan av bröstet), lösa korsord, blöta ansiktet med iskallt vatten. 

Men nu är jag inne på min tredje dag av vidrig ångest, och de knep jag lyckats med tidigare funkar inte längre. En vecka framöver kommer sambon att jobba natt, det innebär att jag är ensam både natt och dag. Med mina tankar.... Sonen åker till sin pappa, det innebär inga hämtningar eller lämningar - så jag blir ensam med mina tankar som mal mal och mal. Jag har inga pengar, så jag kan inte åka någonstans och göra något roligt. 

Jag är rädd för veckan, och det finns ingenstans jag kan vända mig. Enda inbokade mötet är parsamtalet - och det ger mig ännu mer ångest. Vi ska riva i något infekterat, och det skrämmer vettet ur mig. Satan i helvete, när ska jag ta mig ur den här eviga karusellen??!! 

Eftersom jag blivit sjukskriven på heltid igen (trots att jag varit det enligt min läkare alltid...) enligt Försäkringskassan - och min läkare vägrar skriva ut intyg innan han pratat med min handläggare, så innebär detta att jag inte kommer få ett öre den här månaden.

Har inte kunnat spara några pengar, för att vi har för mycket utgifter. Så, vad gör jag nu? Min sambo säger att det går inte, vi kommer gå i konkurs - fint stöd.

Jag tror inte det här går mer. Nu kommer jag inte framåt längre.